Martin Jacobson: Början på en lång resa

Jag började på Örebro Konstskola 1998 och gick där i två år. Jag hade just slutat gymnasiet och det var på många sätt där och då mitt liv började. För första gången fick jag göra det jag ville på heltid. Att dagligen umgås och samtala med människor som alla hade konsten som gemensam nämnare var otroligt stimulerande och utvecklande.

Skolan hade en väldigt bra balans mellan kurser och egen arbetstid. Lärarna var både kunniga i tekniker och erfarna rent konstnärligt. Det faktum att många som gick på skolan kom från olika delar av landet skapade ett fokus och en gemenskap som jag inte tror hade infunnit sig om jag valt en skola i min hemstad Stockholm. De åtskilliga skolresorna var också ett viktigt bränsle för samtalen och gemenskapen.

Efter Örebro började jag på Malmö konsthögskola. I backspegeln kan jag se att den egna tiden och de individuella samtalen i Örebro var en särskild viktig förberedelse inför konsthögskolan och den långa resa som konstnärsyrket innebär. Jag har nu varit yrkesverksam som konstnär sedan jag slutade på konsthögskolan 2005.

Som jag ser det handlar konstnärsyrket om att genom skapandet tolka och förstå världen och sig själv i den. Detta är en individuell inre resa som var och en måste göra ensam. Med detta i åtanke är det otroligt viktigt att man har reskamrater i form av kollegor och lärare runt sig. Detta var något som jag tidigt fick erfara på Örebro Konstskola.

Martin Jacobson