Jörgen P Karlsson: Släng bort, börja om

Jörgen P Karlsson

För mig var det av yttersta vikt att jag under mina konststudier kunde få ut mesta möjliga av tiden jag skulle tillbringa där. Jag påbörjade min bana inom området förhållandevis sent i livet, studiemässigt sett, och visste att konsthögskola inte var en självklar möjlighet för just mig och min livssituation. Efter omsorgsfulla och noggranna efterforskningar föll valet på Örebro Konstskola, och en avgörande resa tog sin början.

Mitt första år var omtumlande. Allt jag trodde jag visste ställdes på ända. Det var säkerligen det absolut viktigaste jag genomgått inom konsten, och detta första år både fick marken under mig att rämna och öppnade mina ögon för allt vad konst kunde vara. Jag fick en möjlighet att börja om. Och under andra året, tog jag varje chans att använda mina lärare, som jag nu i efterhand hellre skulle vilja kalla mentorer. Just för att dessa exceptionella människor varit så viktiga för min utveckling, och faktiskt fortfarande är det. Jag ställde frågor, lyssnade på svaren, ifrågasatte och drog i mig allt som jag upplevde fanns att tillgå. Jag lyssnade med nyfikenhet på deras diskussioner, deras argument och ifrågasättanden dem emellan, och jag ville förstå, jag ville få en massa erfarenhet jag tidigare missat.

Några tillfällen minns jag ännu ganska skarpt, det där som bara dyker upp och lägger sig som en förlorad liten bit i ett större pussel. En särskild episod som betytt mycket, även i mitt nuvarande konstnärliga arbete utspelade sig mitt andra år, under en tvåveckors traditionell skulpturkurs i det s k gipsrummet. Uppgiften skulle handla om skalenlig formtagning av modell 1:2. Efter en veckas arbete tar vår lärare i ämnet, James Bates ett varv i salen. Han stannar inte särskilt länge vid varje elevarbete och har snart gjort varvet runt. Han avslutar den med att säga ungefär: ”Det är skräp, släng bort. Börja om.” Tystnaden var total i någon sekund.

Det gick ganska snart upp för mig, att det är ju det här det handlar om att gå på konstskola – att våga! Att våga kasta, måla över, riva sönder, tänka om, tänka nytt! Det var genialiskt och odiskutabelt nyttigt, även om alla de övriga deltagarna kanske inte otvetydigt höll med. Och det var under dessa stunder som det gick upp för mig att konsten hade många infallsvinklar, många nyanser och att man inte alltid måste ha ett svar, utan att frågorna hade lika stor, om inte större betydelse. Jag tyckte dessa tillfällen var fantastiska uppvaknanden att få vara med om från min sida, och jag har aldrig för en sekund ångrat mitt val av Örebro Konstskola. Och om bara CSN tillåtit, skulle jag omfamnat erbjudandet om ett tredje påbyggnadsår med stor glädje och tacksamhet.

Jörgen P Karlsson

Mer om Jörgen går att hitta på hans hemsida www.karlssonart.com