… Mitt första år var omtumlande. Allt jag trodde jag visste ställdes på ända. Det var säkerligen det absolut viktigaste jag genomgått inom konsten, och detta första år både fick marken under mig att rämna och öppnade mina ögon för allt vad konst kunde vara. Jag fick en möjlighet att börja om…
… Malin misstänkte att hon skulle behöva välja mellan prästerskapet och konstnärskapet. Funderingarna på detta blandades med konstnärliga svårigheter och problem att få någon lämplig tjänst inom kyrkan. Vi hade mycket att prata om när det gällde det. Jag menade att hennes kallelse som präst och konsten skulle gå att förena. Jag tänkte att det var det som var hon.
… Tack vare det fria experimenterandet under utbildningen hittade jag ett sätt att kombinera min musik och konst, något som jag fortsatt göra än idag…
… Borde jag ta med när hela skolan åkte till Venedigbiennalen i buss och vår lärare Åsa Herrgård, när vi äntligen kommit fram, förklarade sin avsky för gruppresor…
… Kanske var det själva blandningen som var det bästa med konstskolan, att jag under stor frihet kunde ta till mig eller förkasta vad lärarna sa och av allt detta skapa mina egna åsikter och utifrån det fortsätta det egna skapandet och utforskandet av konsten. Och för mig var den där handfasta uppgiften att måla av ett hörn startskottet för alltihopa.
… Min fascination för abstrakta former började under min studietid vid Örebro Konstskola 1997-2000. Där samlade jag på uppförstorade bilder som liknade växtceller. Jag ritade nya mönster och fyllde min ateljé med teckningar så att det började likna en indisk matta. Färgglada plastpåsar tejpades ihop och föreställde grenar. Bivax fungerade som lim och smälte till konstgjorda sjöar. Jag täckte golvet och taket med hängande föremål. Sjöar och träd intog sin plats i en konstgjord värld…
… Jag skrapade ihop det jag hade och sökte in….. Peter meddelade mig att jag inte blev antagen, men att jag skulle söka igen om ett år….
