Karin Johansson: Cigarettröken låg tät

Bilden är tagen på avslutningsdagen 1989? (nog startade väl heltidsskolan 1987 eller?) Bakre raden: Eliz o Petrus, Dascha, Morris (numera Sol) och Kenth Främre raden: Karin o Kicki (saknas gör Martha o Magnus)

Bilden är tagen på avslutningsdagen 1989.
Bakre raden: Eliz o Petrus, Dascha, Morris (numera Sol) och Kenth
Främre raden: Karin o Kicki (saknas gör Martha o Magnus)

Jag gick på Örebro Konstskola redan innan den blev en heltidsskola. Då fick man inga studielån utan arbetade vid sidan om, vilket funkade bra eftersom man gick antingen på förmiddagen eller kvällen. Det var då någon sorts studiecirkelutbildning men präglades redan av duktiga lärare, en stor portion nyfikenhet, experimentlusta och många livliga diskussioner. Det blev två år under dessa former och till min stora lycka startades sedan heltidsskolan med studielån och ändå större möjligheter till utveckling och kunskap. Vi var flera som gått på halvtid och nu fick chans att ägna oss helhjärtat åt konsten, tror vi kände  en viss pionjäranda – allt var möjligt!  Detta var 1987 – 89.

Skolan låg då på Nygatan och jag tror att vi endast var 8 elever som gick skulpturlinjen dessa första år. Peter stod för konsthistoria och huvudlärare i skulptur var Richard Brixel under första året  och Dascha Esselius under andra året  – alldeles fantastiska lärare, alldeles fantastiska år.

Örebro Konstskola var verkligen ett andningshål och experimentlustan var stor – många glada stunder, inget var omöjligt, inget var farligt – det röktes fruktansvärt mycket under alla lektioner, vi smälte bly på köksspisen och smälte ut vax ur gipsformarna i köksugnen, det rök – mycket! Gipset låg ibland i drivor på golvet – gipsdamm tror jag inte vi hört talas om. Vi högg marmor i marmorbrottet i Glanshammar och gjorde stora lerskulpturer i Enköpings tegelbruk med Gunilla Bandolin. Det pratades om Livet vid köksbordet (och cigarettröken låg tät även där). Richard Brixel försökte få oss att gå på gym (mycket ovanligt vid denna tid!), vilket inte lyckades särskilt bra. Tror jag tillbringade de flesta av dygnets vakna timmar på skolan men i efterhand är det svårt att komma ihåg vad jag egentligen gjorde… men det jobbades väl, med små och stora projekt. Och så söktes det in till högre utbildningar förstås. För min del blev det nobben.

Så jag arbetade vidare på egen hand och med tiden blev det där med högskola inte längre så betydelsefullt, man skapar kontakter på andra vägar och därmed också möjligheter till utveckling och nya arbetsfält.

Sedan mina år på Örebro Konstskola har jag haft egna utställningar och periodvis utsmyckningsuppdrag samt ett flertal grupputställningar både i Sverige och utomlands. Skulptur har alltid varit mitt huvudintresse, olika tekniker och olika material – gillar omväxling och det oprövade. Den platta bilden börjar dock locka alltmer och det är roligt att se vad som uppstår på denna från början så tomma yta.

Sedan många år har jag varit lärare i skulptur på Folkuniversitetet i Stockholm och de senaste åren är jag även klasslärare/skulpturlärare på Konstskolan i Stockholm –  de senaste åren har en eller två av mina elever börjat på Örebro Konstskola. Cirkeln sluts….. väldigt roligt!

Karin Johansson

Share

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>