Om konst 4: Att vara professionell

Vem som helst kan kalla sig konstnär, bildkonstnär eller det otympligare bild- och formkonstnär. De är inga skyddade yrkesbeteckningar. Att kalla sig för bildkonstnär förpliktar inte till någonting. Det finns ingen statistik på området men kanske är det 10-15000 personer i Sverige som kallar sig bildkonstnärer med någon typ av seriöst anspråk. En del av dessa är erkända, etablerade och kända. De begreppen används i och för sig ibland av myndigheter men är ändå subjektiva. Någon kan vara erkänd i Kumla men okänd i Säffle. En annan kan vara okänd i Sverige men etablerad i Japan.

Myndigheterna har inte heller något enhetligt begrepp för konstnärer. Konstnärer (utövare av alla kulturuttryck), bildkonstnärer, kulturarbetare, kulturutövare och kulturskapare är några av de termer som används med ibland samma betydelse.

Av de 10-15000 självutnämnda svenska bildkonstnärerna kan 3-4000 betraktas som professionella bildkonstnärer eller yrkeskonstnärer. En bildkonstnär kan arbeta med att teckna, måla, göra grafik, skulptera men också med performance, fotografi, video, installationer, ljud, text och mycket annat. Gränserna mellan bildkonst och andra kulturuttryck är idag mycket suddiga.

Att vara en professionell bildkonstnär kan beskrivas på två sätt. Det ena är ekonomiskt. Det andra är, i brist på bättre ord, moraliskt.

Ekonomiskt professionell

Professionell på det första sättet innebär i princip att någon kan försörja sig som bildkonstnär. De 3-4000 professionella bildkonstnärerna i Sverige definieras på det sättet.

Ja, en aning mer komplicerat än så är det. Olika organisationer och olika myndigheter har lite olika definitioner.

Den största sammanslutningen för bildkonstnärer i Sverige heter KRO, Konstnärernas Riksorganisation. Det är ingen fackförening utan en intresseorganisation för professionella bildkonstnärer. Den som vill bli medlem där ska antingen visa att den är yrkesverksam. Det vill säga ha ställt ut på etablerade gallerier, deltagit i jurerade utställningar, haft offentliga uppdrag och i princip försörjt sig som bildkonstnär de senaste fem åren. Eller ska den ha tagit en konstnärlig master- eller magisterexamen på en femårig konsthögskola.

Den som vill bli inskriven på Arbetsförmedlingen Kultur Media behöver nå upp till liknande krav. Antingen ska den ha ”för yrket lämplig högre konstnärlig eller motsvarande utbildning.” Eller ska den under de senaste fem åren uppfyllt flera av följande kriterier: ”Erhållit statligt, kommunalt, landstingskommunalt eller annat enskilt konstnärsstipendium, erhållit uppdrag om offentlig utsmyckning, deltagit i utställning på konstmuseum, konsthall, etablerat galleri, eller inköpts av offentligt museum, Statens konstråd, annan offentlig institution, på annat sätt påvisat att den sökande är etablerad på den konstnärliga kulturarbetsmarknaden.”

För att kvalificera sig för den statliga individuella visningsersättningen som kan fås i samband med vissa utställningar, så gäller kraven ovan.

Om vi frågar Skatteverket, vad säger de där om konstnärlig professionalitet? Ja, för det första så kan du tjäna upp till 50000 kr per år på din konst utan att behöva betala skatt. Då är din verksamhet klassad som hobby och är alltså inte professionell. Då har du inte samma rätt till skatteavdrag som när du är professionell. Om du kommer över den nivån så kan din syssla bli klassad som näringsverksamhet, det vill säga professionell. Men då ska du också uppfylla några av följande ”tecken”:

”Att du skaffat ateljé eller arbetslokal, att du skaffat behövlig utrustning, att du ägnar mycket tid åt verksamheten, att du har utbildning för verksamheten, att du anslutit dig till intresseorganisation, att du kan göra sannolikt att du snart kommer att få intäkter, att du haft intäkter av kulturarbetet av någon betydenhet.”

Skatteverket ger dessutom följande råd: ”När du bedriver din verksamhet yrkesmässigt är det dags att registrera den.” Det enklaste är att starta en ”enskild firma”. Det ger dig bland annat rätt att skicka fakturor till dina kunder.

En annan ekonomisk tröskel ligger på 336000 kr per år. Om du tjänar mer än så på din konst måste du börja lägga på moms på din försäljning och sedan betala in momsen till Skatteverket (utöver egenavgifter och skatt).

Den som halkar under 50000 kr i årsinkomst för sin konst löper ingen omedelbar risk att bli nerklassad till hobbykonstnär. Men efter en rad sådana år med låg inkomst kan Skatteverket kanske göra en sådan omklassning.

Många professionella konstnärer har annan försörjning vid sidan av sin konst. Det kan vara organiserat på en mängd olika sätt. Det är vanligt att konstnärer har FA-skattsedel. Det vill säga rätt att både ta uppdrag som egen företagare (F) och att arbeta som anställd (A).

Tillfälliga stipendier är i allmänhet skattefria.

Att ha gått fem år på en konsthögskola kan ju uppfattas som ett slags kvalitetsstämpel. Och naturligtvis är ofta de som gått igenom en konsthögskola mycket yrkeskunniga. Men det händer att de avstår från att arbeta som bildkonstnärer. Det händer också att de faktiskt inte är så kunniga. Fem år på konsthögskola är inte alltid någon kvalitetsgaranti.

Det är värt att notera att bland de övriga kriterierna för att bli klassad som yrkeskonstnär eller professionell bildkonstnär dominerar ekonomin. Dessutom förväntas den professionella konstnären också kunna sätta pris på sina konstverk, beräkna kostnaderna för att utföra större uppdrag, formulera projektansökningar samt avge slutrapporter och bokslut.

Moraliskt professionell

Vad innebär ”moraliskt professionell”? Ja, till vardags pratar vi om att vara proffsiga. Med det menar vi i stort sett duktiga och ansvarstagande. Det handlar om kunskap och förmåga, men det handlar i hög grad också om attityd. Att vara ”proffsig” kan jämställas med att vara ”moraliskt professionell”.

Ordet ”moral” kan låta lite högtidligt och avskräckande. Men det är inte konstigare än att vi sätter upp vissa regler för oss själva. Ofta är vi ganska eniga om vilka regler som är vettiga.

Vi kan närma oss detta på olika sätt. Till exempel kan vi resonera utifrån vilka rimliga förväntningar som omvärlden kan tänkas ha på en professionell bildkonstnär. Låt oss börja med kundperspektivet. I detta sammanhang är en kund någon som köper ett konstverk eller engagerar konstnären för ett uppdrag. Vad förväntar sig kunden? Ja, naturligtvis att ingångna avtal ska hållas. Om kunden har köpt ett konstverk så förväntar den sig att detta ska ha gängse beständighet, att det inte är farligt, att det är färdigt, att det levereras på den tid och i det skick som avtalats.

Och om exempelvis färgen ramlar av en oljemålning redan efter tio år, om materialet i en plastskulptur avger giftiga gaser, om konstnären inte står för sitt eget verk – då ska konstnären ta ansvar och åtgärda det som uppstått. Eftersom konst inte omfattas av konsumentlagstiftningen på samma sätt som andra varor – så är detta i hög grad ett frivilligt moraliskt åtagande.

En privatkund är konstnärens ivrigaste betraktare. En som gillar konstnärens verk så mycket att den vill äga det, ibland till en kostnad av ganska mycket pengar, är väldigt intresserad av konstnären och blir kanske kund igen. Relationen till denna person är värd att vårda. En uppdragsgivare som är nöjd med bildkonstnärens insats kan mycket väl tänkas ge denne ytterligare uppdrag. Kunden har alltid rätt sägs det ibland. Det är verkligen inte sant, men kunden är nog alltid värd att ta på allvar.

Ett annat perspektiv är galleristens. Det finns ibland ett slags motsättning mellan galleristen och bildkonstnären som går ut på att bildkonstnären känner sig utsugen av galleristen. Det finns både gallerister som är ekonomiskt framgångsrika och sådana som är ojusta mot bildkonstnärerna. Men i själva verket tjänar de flesta gallerister inte särskilt mycket pengar och har till mycket stor del gemensamma intressen med bildkonstnärerna.

Också i detta fall handlar det om att respektera ingångna avtal. Som att leverera verk i tid till en utställning, att ha med de verk som galleristen förväntar sig, att verken är hängningsklara, att ha priser som galleristen tycker är rimliga, att behandla varje utställningstillfälle som lika viktigt, att inte sälja konstverk vid sidan av till andra priser än de som gäller på galleriet.

I bästa fall uppstår ett samarbete mellan bildkonstnären och galleristen som kan fortgå i många år. Detta bygger på att båda tycker att de har nytta av varandra men naturligtvis också att båda har en liknande syn på vad som är intressant och bra konst.

Ett tredje perspektiv är kollegans. En bildkonstnärs förhållande till andra bildkonstnärer är många gånger laddat. Samtidigt som bildkonstnären ofta umgås med andra bildkonstnärer så är bildkonstnärerna varandras konkurrenter. När en vän eller make har fått ett uppdrag eller sålt ett verk så innebär det att du inte har gjort det.

Ändå ställer bildkonstnärer ofta ut tillsammans, de driver projekt tillsammans och de samarbetar på andra sätt. Det är alltid problematiskt när vänskap och affärer blandas. En bildkonstnär är del av en ganska liten grupp med många inbördes relationer och väl fungerande nätverk. Det finns många skäl att vara aktsam i relationerna till andra bildkonstnärer.

Bildkonstnär är ett yrke som oftast har låg status och utsatt position. Bildkonstnärer stöter ofta på underliga fördomar även hos människor, arrangörer och andra, som borde veta bättre. Ibland behandlas bildkonstnärer och deras arbete mycket respektlöst. Bildkonstnären bör kräva respekt för sitt yrke och ge respekt åt andra professionella bildkonstnärer. Om en bildkonstnär får ett uppdrag som innebär makt över andra bildkonstnärer – deltagande i en jury för en utställning, en plats i en stipendienämnd, ett konsultuppdrag för en offentlig beställning med mera – så är det viktigt att denne uppträder ojävigt. Priser på konstverk eller anbud på uppdrag ska inte sättas för lågt så att marknaden dumpas för andra bildkonstnärer. Alla bildkonstnärer inspireras i någon mån av konst, det vill säga av vad andra konstnärer har gjort. Sådant är viktigt att inte dölja. Det är också viktigt att bildkonstnären står konstnärligt självständig och inte åker snålskjuts på vad andra konstnärer gjort.

Ett fjärde perspektiv är samhällets. Bildkonstnären är en del av samhället men det övriga samhället, och ibland bildkonstnären själv, kan se bildkonstnären som någon som står utanför och som inte gör rätt för sig. Som bildkonstnär kan man ibland få känslan av att samhället gärna vill ha konst men är inte särskilt intresserat av bildkonstnärer. Inte nog med att det finns en utbredd uppfattning om att bildkonstnärer bör arbeta gratis i många sammanhang, därtill finns ibland åsikten att bildkonstnären myglar och tar betalt i svarta pengar. Detta vore inte så konstigt eftersom konsten generellt sett är underfinansierad men inga fakta tyder på att bildkonstnärer fuskar mer än andra.

I förhållande till det övriga samhället är det viktigt för konstnären att hävda sitt yrke, att detta har en plats i samhället och att konstnärer inte lever på det övriga samhällets nåd. Ett fåtal bildkonstnärer har visserligen tillgång till arbetsfria stipendier men i övrigt är bildkonstnären hårt konkurrensutsatt på en oförlåtande marknad.

Tio budord

Här följer en sammanfattning av en professionell hållning i form av tio budord. Se dem som ett diskussionsunderlag. Är något överflödigt? Saknas något?

1. Du ska respektera betraktarna oavsett hur många de är och vilka förmågor de har.

2. Du ska förstå att betraktarna har rätt att tycka vad de vill om din konst.

3. Du ska alltid hålla deadline och andra åtaganden. Din roll är att se till att the show must go on.

4. Du ska alltid ha anledning att vara stolt över dina konstverk, det du säljer och det du visar.

5. Du ska ta ansvar för dina konstverk både tekniskt och moraliskt. Var beredd att ta konsekvenserna när du provocerar eller tar ställning med din konst.

6. Du ska inte dumpa marknaden för kollegor och gallerier.

7. Du ska kräva respekt för ditt yrke. Du ska ge respekt åt andra i samma yrke.

8. Du ska vara ojävig när du sitter i en maktposition i förhållande till andra konstnärer.

9. Du ska förstå att konstprat är en branschjargong som de flesta inte begriper.

10. Du ska inte åka snålskjuts på andra konstnärer.

Att vara professionell innebär vare sig på det ena eller det andra sättet att din konst automatiskt är bra. Professionalitet säger mycket lite om vilken konst bildkonstnären skapar. Det konstnärliga värdet avgörs på andra sätt. Se avsnitt 6.

Peter Ekström

Share

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>